depp

Vissa dagar hatar jag dig,det är dom dagarna då du helt plötsligt bara kan dyka upp i mina tankar,det kan förstöra hela min dag. Jag önskar jag bara kunde känna hat imot dig,det är det jag igentligen borde göra efter all skit jag fått tagit pågrund av dig,men sanningen är den att jag har inte tillräckligt med mod till det. Du finns fortfarande kvar inom mig,och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Det är bara för mig att acceptera och leva med det. Men det är svårt att gå vidare,men det är bara att kämpa,precis som jag har fått gjort dom senaste 8månaderna. fuck

Jaja,nog om de. Gick i skolan idag iaf,hela dagen dessutom! Duktigt.. Ska väl snart försöka få i mig nån mat,fast jag igentligen inte ens är hungrig. Eller ja,jag var det tills nyss.. helvete vad allting är jobbigt,jag vill verkligen bara att allting ska bli bra. Men jag är less på att behöva leva upp till andras förväntningar,vara någon jag igentligen inte är. Utan jag måste vara nån helt annan för att jag ska bli accepterad. Och ständigt ska ja få känna pressen på mig att jag måste vara bra,att idioterna när som helst kan skicka iväg mig igen,så länge jag inte går deras vägar,följer deras regler. Jag vill bara kunna känna mig fri,men det känns som om jag lever i en kista,instängt och mörkt. Och när som helst kan dom begrava mig för gott. Ungefär så känns det. När jag är med mina vänner kan jag vara hur glad som helst,för då får ju dom mig att må bra,iaf för stunden. Men sen blir allt åt helvete igen. Och ingen förstår mig längre heller. Jag vill ta mig ur den här skiten.

Nej nu ska jag sluta skriva en massa,för ja menar allting blir väl bra till slut. Det är ju så det sägs iaf. Ikväll ska jag väl umgås med folk. Peace