-

Så många snedsteg jag gjort i mitt liv,så många gånger jag gått fel väg och aldrig lärt mig av mina misstag,utan gjort dom gång på gång. Så många gånger jag svikit min familj och mina vänner,så har dom ändå alltid stått kvar stadigt på samma ställe. Jag har valt fel många gånger,jag har gjort saker jag absolut inte borde ha gjort. Jag har sumpat hela min skolgång,9år i skolan till vilken nytta? Jag har varit en idiot och det är nånting jag står för. Jag har inte mått bra vilket har lett till att jag gjort den skiten jag har gjort,men under tiden jag var placerad på hem startades en utredning om mig och jag fick hjälp att komma på rätt spår igen. Jag kan säga att jag förändrades så in i helvetes mycket under den tiden. Jag fick tillbaka livsgnistan,glädjen i livet. Jag började lita på folk,vilket jag absolut inte kunde göra förut. Från 4 oktober 2007 till 14 Juni 2008 bodde jag borta från min familj,mina vänner. Jag kunde inte se då att det var det bästa för mig,men nu kan jag göra det. Men som det ser ut idag,kan jag ställa frågan till mig själv,varför valde jag inte själv att bo kvar? Sen efter somarn har jag mått så fruktansvärt dåligt,och IDAG fick jag gå på mitt första riktiga socmöte sen jag flyttade hem,och prata med en gubbe som trodde att han kunde förstå mig men han förstog inte ett skit. Jag satt där och flera gånger var jag påväg att börja grina,men jag höll tillbaka. Jag kan inte grina inför en vuxen människa,det går inte. Inte inför någon jag absolut inte känner. Han tog upp känsliga saker som mamma och pappa berättat för honom innan,om mitt mående förut och saker som har hänt innan. Trodde jag skulle bryta ihop,jag pallade inte trycket. Och jag blir så less när dom skickar iväg mig på ett möte med en helt till mig främmande människa och där tror dom att jag ska sitta och öppna mig för honom och berätta om hur jag mår? Vad tänker idioterna med? Förstår dom inte att allting bara blir värre. Ni sitter och talar om för mig att jag behöver hjälp för att få tillbaka glädjen,visst ni kanske har rätt. Men varför gör ni då såhär mot mig? Just nu kan jag inte ens beskriva hur jag känner.

Orkar inte skriva om dagen,skriver imorn istället. Peace