My life

Dom senaste dagarna har jag varit så jävla glad och skrattat nästan hela tiden. Var längesen jag kände så,kommer inte ens ihåg när det var sist? Då jag verkligen kände att jag var riktigt jävla glad. Men mitt humör pendlar väldigt mycket upp och ner,vilket det har gjort under en lång tid. Jag vet att jag rätt var det är kan bli hur arg som helst,men jag kan inte styra det. Jag försöker så gott jag kan,men dom senaste månaderna har det hänt rätt så mycket i mitt liv. Jag försöker varje dag att leva upp till era förväntingar,men jag kanske inte alltid lyckas. Jag har gjort många misstag i mitt liv,jag har varit en jävligt dålig person. Men under dom 9 månaderna jag bodde borta har jag växt på mig,blivit en mycket bättre person. Men jag har mina dagar då jag inte orkar nånting,då jag går och lägger mig direkt efter skolan och inte kliver upp förren på kvällen. Jag har mina dagar då jag inte orkar svara när ni ringer,för jag orkar inte prata,jag vill bara vara för mig själv. Jag har mina dagar då jag kan gå ut för att sätta mig nånstans och bara grina tills tårarna tar slut,jag har mina dagar då jag inte orkar gå till skolan för min kropp och huvud hänger inte med,jag har mina dagar då jag blir sur över minsta lilla,jag vet! Men jag försöker att ordna upp mitt liv nu. Jag försöker att hitta tillbaka till så som det var förut. Jag var glad hela tiden,jag var rent ut sagt lycklig. Jag hade inga bekymmer,slapp tänka så mycket. Nu snurrar alla möjliga frågor runt i mitt huvud. Nu tänker jag hela tiden,så jag blir alledes slut i kroppen. Men när inte soc kan tro på mig att jag kan ordna dethär,och om inte pappa tror på mig att jag kan ordna dethär,om inte ni tror på att jag kan ordna dethär,så kommer jag ju aldrig att göra det,eller hur? Jag har varit inkopplad i soc sen jag var 13år. Nu är jag 16,kan ta mer ansvar och ta mina egna beslut. Ändå skickas jag iväg på möten hit och dit fast dom lovade att jag inte skulle vara inkopplad i soc mer efter jul. Då hade jag dessutom bott hemma i 6 månader. Nu har jag snart bott hemma i 1år,fattar ni. Ett år! Idag har jag en dag då jag bara vill lägga mig ner och rent ut sagt dö! Har så jävla mycket känslor inom mig,och det är så jävla jobbigt när jag inte kan hantera dom. Jag ska fixa dethär,för en gångs skull tror jag på mig själv så jag hoppas att ni också gör det. Peace